Hon har tre romaner som har gått i tryck: ”Följa med”, förstlingsverket om utbrända Anna som får nya insikter under en roadtrip mot destination Vilhelmina, uppväxtskildringen "Jag vill inte möta världen i tårar" om uttråkade Sanna som söker livsinspiration på delvis fel ställen, hos äldre självdestruktiva killar fram tills det att hon finner vänskap och harmoni med jämnåriga Rebecka. ”Sticker” är också en odyssé genom för Sara välbekanta landskap med obesvarad kärlek, isolerade stugor och andlös spänning.

Hon beskriver sig som en skrivande person, men att det är först nu som epitetet författare känns helt bekvämt, trots att det är snart är tio år sedan debuten. Det är genom andra blick hon till sist blev författare. Att leva på att skriva skönlitteratur är utmanande, även om Sverige har begåvats med många som lyckas med det. Sidojobb, stipendier och författarbesök på skolor och bibliotek är en realitet för att försörja sig.

Wikman menar att alla hennes skrivarkurser har varit väl investerad tid. Skrivartävlingar kan vara en språngbräda mot författande; var inte rädd för granskande läsning av ditt manus, understryker hon. Andras perspektiv gör att hon upptäcker sprickor och inkonsekvenser i texterna. Knep för att skapa en bra story är att hämta näring ur sitt eget liv utan att vara självbiografisk; skruva till det självupplevda med emotionella pinsamheter, ett dödsfall, en biljakt för att en vanlig vardag är ospännande.

Hon har flera pågående böcker på hårddisken som ett skoteräventyr för barn, rysare för mellanstadiebarn och en deckare, som hittills har bjudit lite motstånd (ett mord begås, men hur?)

Privilegiet med att vara författare är att få bestämma vad som ska hända, att vara herre över ett helt skeende, och att träffa läsare och ungdomar. Särskilt att utveckla ungdomars eget skrivande och få dem att inse att de ”kan”. Man kan också driva lite av en egen agenda, vilket i Wikmans fall har varit att gestalta livet i norrländsk obygd samt att lyfta hbtq-frågor. Förälskelse mellan tjejer är ett vanligt inslag. En favoritförfattare är Karin Smirnoff som verkligen har bidragit till att sätta norra Norrland på litteraturkartan och dessutom är lite av lokalkändis hemma i Robertsfors.

Sara Wikman läser också en fin, med författande syster Hanna samskriven novell som innehåller många lager. Eller man kan ringa in den som prosadikt ur litteraturtidskriften Provins. Stycket heter "Farled" och använder Ångermanälven som metafor för livets förluster och förlopp i olika generationer på en mindre industriort där doften av sulfit gör sig påmind.

Eleverna fick prova att skriva en flödesövning som används för att häva en kreativ blockering genom att skriva fria associationer. Modiga fick läsa upp en utvald mening. Författaren besvarade elevernas frågor om uppföljare, när författardrömmen tändes, om det finns författarskolor, etc. Ett givande möte, tyckte de läsintresserade eleverna.